....

det finns så förbannat mycket jag skulle kunna prata med dig om, så många sáker jag skulle kunna säga. trots att vi inte känner varandra så väl vet jag så mycket om dig. jag tänker på dig mycket, så är det men jag är rädd, jag är så jävulskt rädd att prata med dig, för jag är rädd för att verka töntig, tråkig och ointressant, där har vi det, svart på vitt, här får du det hela sanningen, jag är rädd för dig för du är så jävla cool, i mina ögon är du världens häftigaste, du sitter högst upp på pedistalen för mig, för mig är du det ultimata. tänk om jag hade vågat säga det till dig, så jävla glad du hade blivit. jag hade blivit glad, så glad! men nej nu kan jag inte säga så för man säger inte så till någon.
desto mer jag tänker på det desto mer inser jag att det är så det är. jag är rädd för vad alla andra kommer tycka, vad alla andra tycker om mig. jag värderar inte mig själv så värst högt, jag är på botten jämfört med dig, och dina vänner. botten. så är det garanterat inte, de tycker säkert att jag är häftig och gör häftiga saker. säkert, men jag ser det inte så, för mig är jag sämst, på allt! självkänsla, NOLL! tomt! ingenting! fan!
nu räcker det för ikväll. rästen får min psykolog ta hand om imorgon. godnatt!

För vänskap, emot kärlek

För vänskap, emot kärlek. Det känns som något hon skulle kunna säga, Lily, för du vet lika väl som jag att hon inte längre tror på någonting som har med kärlek att göra. Hon tror inte på att kärleken kommer vara det som gör hennes liv fullkomligt, eller jo hon tror väl lite på det, eller hon vill tro på det, men du vet hur hon är, Lily, hon är inte den som kommer med ett exakt och precist svar när man frågar henne om hon skulle vilja gifta sig när hon blir äldre, hon är velig, obeslutsam, lite lik dig faktiskt.

Jag minns en kväll i maj, som vanligt lyckas hon leda in vårt samtal på dig. Hon började berätta om första gången ni träffades, eller som du träffade henne, hon hade trånat efter dig i smyg ett flertal gånger de senaste åren, men ja första gången ni utbytte ord med varandra. Hon berättade precis hur det var, att du som alla andra killar hon fallit för hade en gitarr i handen och något som gjorde att du inte var riktigt som alla andra.

Hon berättade att det var väl inte direkt en fest, men att ni drack lite och att hon var på gränsen till full, viket alltid har hjälpt henne att vara lite mer öppen.

Hon berättar att du var den finaste hon sett och att varje ord du sa lyssnade hon lite extra på, att blickarna du gav sparade hon extra längre i sin minneskammare. Jag vet det låter som värsta klichén men hon är faktiskt lite av en kliché Lily. Hon tycker om att uttrycka sina känslor i gåtor, i metaforer och bildliga uttryck, speciellt när hon fått ett glas vin eller två, det är då alla de djupaste känslorna väller fram och hennes språk blir som en dikt av, Edgar Allan Poe.

Hon berättar om vilka låtar du spelade den kvällen och hur hon drömde sig bort om att du spelade dem bara för henne och hon var din, men aldrig trodde hon väl att det faktiskt skulle bli så.

Hon hoppade ganska mycket i sin historia men en del jag minns tydligt, är bara en mening egentligen, hon sa att ”hon inte riktigt levde den tiden det var ni”, att hon inte kan minnas vad hon gjort eller vad ni gjorde, bara att hon skulle göra allt för att göra om alltihop.

Just den sekunden hon uttalade de orden förstod jag precis, jag förstod all hennes smärta och alla det tårar jag torkat från hennes kind det senaste halvåret.

Hon var inte kär, hon var förälskad, hon var fast i dig, du hade tagit ett snöre och knutit det runt hennes handleder och hon kunde inte ta sig ur, metaforiskt talat alltså. Hon kämpade för att slippa vara en slav under din nästan obetydliga kärlek och hennes översvämmande. Hon hade varit en slav under sitt eget hjärta. Att hon fortfarande är det ibland , det skrämmer mig, det skrämmer mig att hon är så skör.

Jag vill inte säga att jag är arg, eller att hon är arg, vi är bara besvikna, båda två. Vi hade höga tankar om dig och din kärlek och när de kraschade ruinerades hela vår verklighet.

Hon brukade nynna på texten till ”jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din”, hon skuttade runt hemma i vardagsrummet nästan varje kväll och sjöng på all världens kärlekslåtar och det kändes verkligen som om hon var lycklig, på riktigt. Men det var inte så eller hur? Du fattade det, precis som jag.

Hon berättar om att hon ibland blundade och sträckte ut handen mot himlen och väntade på att du skulle fånga den i din.

De trodde att hon var kär, den kvällen när alla tjejerna samlades hemma hos henne och hon smsade med dig hela kvällen och smålog och skrattade åt allt och inget, de trodde hon var kär, jag trodde hon var kär. Du hade tydligen sovit där den natten, du hade manipulerat in dig i hennes armar, ni hade inte pussats det var hon tydlig med att förklara, men det hade varit underbart.

Vet du vad hon sa sen? Att hon redan då visste att det aldrig skulle funka.

Det är inte hon som springer inte, hennes hjärna gör det. Hennes tankar och hennes mage, du vet magkänslan, den bara skriker åt henne att det inte är rätt men hon lyssnar inte. Hon säger att hon var naiv och att hon bara lät sig svepas med i dina förföriska ord och beröringar i natten.

Men var det från hjärtat de där orden kom, eller var det för att du ville hålla hennes hand som du gjorde det? Du har berättat för henne hur det var, i timmar varje dag, inte med dina ord från din mun utan med dina ord förställda i hennes hjärna.

Det är helt sjukt säger hon, att hon lät det vara så, det är faktiskt ganska sjukt ändå, eller vad tycker du?

Hon säger att hon saknar dig, jag hoppas att det också bara är en föreställning, för hon borde verkligen inte sakna dig, det borde hon inte, det finns inget med dig som är värt att sakna, inte under de månaderna ni kände varandra i alla fall. Du var bara en stor patetisk illusion av någon hon trodde var en fin människa.

vill inte, vill inte, vill inte

vuxenlivet har definitivt startat på riktigt och att bestämma vad man ska göra med det är minsann inte det lättaste.

hade ju nästan helt bestämt mig för att åka till Norge och jobba i höst men så kom jobberbjudande från soldathemmet, heltid, fast lön och goa arbetstider, mycket lockande. Så kanske blir det ändå att stanna i sverige ett år till...

andra problemet är bageriutbildningen, måste ju vara bokförd i göteborg när ansökningen ska göras, alltså redan den 15 april och jag som inte ens känner någon i göteborg, tusan! kanske är dags att flytta ändå, till göteborg, ja tål att funderas på detta.

en dag i taget helt enkelt, en dag

the time is now, the time is now

jag undrar hur gammal folk tror att jag är när jag har en scarf på huvudet, handlar med självscanning, kör en Volvo 940, har tre bilbarnstolar och ett parasoll i bagaget...

världen var mindre krånglig när man var liten

-fredrik det finns mjukglass
- åh är den mjuk?

Dagens citat av några av mc donalds alla små besökare!
Fick mig ett gott skratt!

Hej och hå!

vi gör väl samma sak, vi gör väl samma sak imon

om jag trillar, fångar du mig då?

idag skulle ebba lära mig att bromsa med inlinesen men när jag kom fram regnade världen bort så vi tog bussen tillbaka till stan och hamnade i min säng framför en kass film, wolfman, blöe, men både jag och ebba sov genom mer än halva, så vill du sova är den ett hett tips. Tack Ebba för en supermys dag, nu ska jag laga lite mat och sen sova mer, heh, yey, jag är aktiv!

Imorgon får jag äntligen träffa min bortsprungna halva , wie!

Vi är inte dem som skriver dikter, eller åker på små skogsutflykter! Gaby and the guns på Rotundan 19.00 kom och dansa med oss!