....

det finns så förbannat mycket jag skulle kunna prata med dig om, så många sáker jag skulle kunna säga. trots att vi inte känner varandra så väl vet jag så mycket om dig. jag tänker på dig mycket, så är det men jag är rädd, jag är så jävulskt rädd att prata med dig, för jag är rädd för att verka töntig, tråkig och ointressant, där har vi det, svart på vitt, här får du det hela sanningen, jag är rädd för dig för du är så jävla cool, i mina ögon är du världens häftigaste, du sitter högst upp på pedistalen för mig, för mig är du det ultimata. tänk om jag hade vågat säga det till dig, så jävla glad du hade blivit. jag hade blivit glad, så glad! men nej nu kan jag inte säga så för man säger inte så till någon.
desto mer jag tänker på det desto mer inser jag att det är så det är. jag är rädd för vad alla andra kommer tycka, vad alla andra tycker om mig. jag värderar inte mig själv så värst högt, jag är på botten jämfört med dig, och dina vänner. botten. så är det garanterat inte, de tycker säkert att jag är häftig och gör häftiga saker. säkert, men jag ser det inte så, för mig är jag sämst, på allt! självkänsla, NOLL! tomt! ingenting! fan!
nu räcker det för ikväll. rästen får min psykolog ta hand om imorgon. godnatt!